Fäktningens anor går så långt tillbaka som till de gamla egyptiernas tid, så länge människan har kunnat tillverka vapen för stöt eller hugg så har det också funnits nån form av fäktkonst. Vår sport kommer från krigskonsten och var en självklar del i alla soldaters utbildning. Då krutet gjorde sin entré i historien så minskades blankvapnens del i krigföringen. Pistoler, gevär och kanoner kom snabbt att dominera slagfälten.
Under 1700-talet började utvecklingen till det som idag är en modern och mycket säker idrott, floretten gjorde sitt intåg. En duellväja var skarpslipad och avsedd för duell och livsfarlig att öva fäktning med. Uppfinningen blev ett lätt vapen som senare fick en böjlig klinga för att skona sina den man övade mot. De första fäktmaskerna kom också under denna tid.
Det dröjde fram till det sena 1800 innan det började att utvecklas till en sport, fäktningen levde kvar som en sorts social färdighet hos militären och inom adeln. Då den utövades på ett sätt som i egentlig mening inte innehöll ett tävlingsmoment så var den aldrig intressant för ungdomar. De yngre sökte sig till idrotter som hade ett klart tävlingsmomnent, friidrott, boxning, brottning och liknande drog ungdomarna till sig. Fäktningen blev intressant först under det tidiga 1900-talet.
Dom som hör ordet fäktning tänker oftast på de tre musketörerna eller Zorro eller möjligen Greven av Monte Cristo. Dagens vitklädda fäktare har inget gemensamt med de romanfigurer som de associeras med. På vita duken förekommer en del saker som kan verka likvärdiga, fäktarna säger En garde.
I den moderna världen så får fäktarna inte säga nånting alls, En garde är domarens kommando för att kombatanterna ska göra sig klara att starta.
Under duellernas tidevarv så är likheterna större med den moderne fäktaren, under denna tid och speciellt i Frankrike så duellerades det friskt. Under en period så var det mycket illa, byarna i landet tömdes på alla de unga dugliga männen som gav sig ut och duellerade. Duellerna slutade oftast med dödlig utgång eller allvarliga skador. Under en duell så var man tvungen att ha domare med plus sekundanter, dessa regler skulle upprätthållas.
Under fäktsportens första decennier så var vapnen av enkel typ och ingen elektrisk hjälp fanns, värjan elektrifierades 1933, floretten 1958 och sabeln så sent som i mitten av 80-talet. Kläderna är numera mycket säkra liksom masken, det har förekommit dödsolyckor i fäktning. Men då så har skett har det varit under extrema förhållanden och med bristfällig utrustning.
Den vanligaste skadan en fäktare man få numera är sträckning av ljumsken, en hård träff av en väja orsakar i värsta fall ett blåmärke.
